Ett lyckat fiskarfänge.

Hi folks

 

Den här inlägget handlar det om ett lyckat fiskarfänge som enligt noteringarna i mitt fotoalbum ägde rum i Augusti 1997.
Det var jag samt min yngsta son Alexander som hade bestämt oss för att fiska den där dagen och med oss följde även min gode vän Lars samt hans son Jesper.

Oj då friends, känner redan att detta mer eller mindre kommer att bli en hel roman innan jag kommer till bilderna men stå gärna ut med alla min ord om ni orkar.

Det var alltså i Augusti och vi hade bestämt oss för att åka till Västhamnens fiskepir i Helsingborg som sköts av Helsingborgs sportfiskeklubb. Till skillnad från att fiska någon annanstans i sundet där egentligen allt havsfiske är helt fritt och egentligen helt gratis så får man här betala fiskekort när man skall in.

Helsingborgs sportfiskeklubb sköter om den här anläggningen/piren på ett fördömligt sätt där det finns olika bryggor/pontoner som man kan stå säkert på medan man fiskar. Alla barn under 18 år får dessutom en flytväst som dom måste ha på sig så länge som de befinner sig på denna pir.

Visserligen så är det ju egentligen bara ett sund som skiljer Sverige från Danmark och just vi denna piren så är det väl inte mer än ungefär 8-10 km mellan dessa två länder så vana simmare kanske skulle bli övermodiga vid tanken om det.

Dock så är det enormt starka strömmar och även under sommartid fruktansvärt kallt i vattnet så om man hamnar i vattnet så spelar det egentligen ingen som helst roll hur duktig simmare man är. Dom starka strömmarna och det iskalla vattnet tar snabbt slut på vilken elitsimmare som helst.

Nu tillbaka till fiskarfänget. Här kom alltså vi fyra vid eftermiddagstid, betalade fiskekort och de två grabbarna fick varsin flytväst. Ganska många stod redan och fiskade och medan vi gick där längs piren så såg vi att ingen av alla dom som var där hade fått någon fisk.

Vi gjorde i ordning våra spön och Alexander som var först med att göra i ordning sitt spö frågar/säger "Skall vi se vem får napp först"? samtidigt som han skrattar lite grann. Vi andra skrattar också med vetskapen att få napp här är inte den enklaste saken i världen.

Nåväl, Alexander är alltså först att få i ordning sitt spö och kastar ut. Medan vi andra tre håller på att få i ordning våra spön så håller Alexander på att veva in sitt första kast och skriker plötsligt "jag har napp".

Vi andra tre rusar fram och kan konstatera att visst tusan hade han napp och han landar en stor fin horngädda (näbbgädda).
Nu blir vi andra tre också angelägna om att kasta ut våra beten och börja fiska och visst får vi där under eftermiddagen tillsammans ett 25-tal horngäddor.

Nu är det helt enkelt så att vi hade en förbaskad tur så skicklighet har absolut inte på något sätt som helst med saken att göra. Vi råkade helt enkelt komma på exakt rätt dag vid exakt rätt tid och stod på exakt rätt plats där horngäddorna passerade.

Horgäddan passerar sundet två gånger varje år. Dels så är det i början på Maj då den skall vidare västerut och dels så är det då någon gång i Augusti när den är på vag tillbaka österut.

Att kunna klocka in det här är helt omöjligt då både strömmar, vindstyrka, solsken, vattentemperatur osv spelar en väldigt stor roll. Speciellt det där med solsken är väldigt avgörande.

Nåväl, vi fyra som medan vi gick längs piren och tittade på alla dem som inte hade fått någon fisk hamnade alltså av någon outgrundlig anledning precis exakt på rätt ställe.

Hur som helst så var det en riktigt trevlig eftermiddag men tyvärr så är inte jag så väldigt glad i den där fisken. Den lär vara en delikatess att äta och det är den säkert också men jag har av någon outgrundlig underlig anledning fått en viss avog inställning till den där fisken och det har jag haft ända sedan jag var barn, varför vet som sagt inte.

Slutet gott, allting gott mina vänner så här kommer nu äntligen mina bilder.
(På tal om det där sista om "allting gott" så har jag fortfarande inte till dags datum prövat att äta horngädda).

Bästaste hälsningar,
Bertil