Fotoamatör
Ända sedan jag var väldigt ung så har jag varit intresserad av foto och kameror.
Min farbror hade en fotolärobok som hette Fotolärobok i bild och var skriven av Gösta Skoglund, den lånade jag och slukade i mig allt om fotografering, dock utan att själv ha någon kamera.
Min första egna kamera köpte när jag var runt
12:års åldern.
Det var en ganska enkel kamera men
vilket märke det var kommer jag inte ihåg.
Dock så var det en kamera som man kunde göra vissa manuella inställningar på vilket jag tyckte var mycket viktigt.
Jag tyckte då det att har man bara
möjlighet att själv ställa in bländare, slutartid och avstånd så
är det fotografen som tar bilderna och
inte kameran.
Den första systemkameran köpte jag
när jag var 15 år och det var en Pentax S1a.
Det var en sådan där med skruvgänga
för optiken som var väldigt vanligt då.Storebror Pentax spotmatic hade inbyggd ljusmätare men det var inget som tilltalade mig då jag ansåg att det var mycket bättre med en separat ljusmätare.
Min nästa kamera runt 5 år senare
blev en Konica Autoreflex T3 som var en jädrans bra kamera.
Nästan allt gjort i metall, inga
slitdelar av plast. Bra ljusmätare i sökaren. Varken kyla, hetta, fukt eller
sand kunde ställa till det. Mycket enkelt att använda för bilder
på en nästan proffsig nivå.
Till den skaffade jag en del extra
optik och vill minnas att jag hade en 28 mm, en 35 mm, normalgluggen 50 mm,
tele 90 mm samt en zoom på 80-200.Den pålitliga kameran följde mig sedan under många många år.
I början som ivrig amatörfotograf då när jag var i 12:års åldern så köpte jag även en mörkrumsutrustning så jag själv kunde framkalla, kopiera och förstora mina bilder.
När jag sedan köpte min Konica i 20:års åldern så var det samtidigt med att jag blev sambo och skaffade egen familj.
Otaliga är väl dom släktingar och vänner som skruvat sig oroligt i stolen när dom hälsade på och jag plockade fram diaprojektor och duk *skrattar*.
Så småningom gick jag från att plåta i dia och övergick till vanlig negativ färgfilm.
Fotolabben hade ju växt upp som svampar ur jorden och man behövde inte längre gå till fotoaffären för att framkalla en film utan skickade bara in den för framkallning och kopiering och så kom bilderna några dagar senare nerdimpande i brevlådan.
Den där Konican behöll jag som sagt var i många många år och jag brukar säga till min minsta son (bilden ovan) att det är nog inte många barn som blivit så mycket plåtade som honom.
Nästa kamera jag köpte var när Aps systemet kom och just det där med att man direkt i kameran vid fotograferingsögonblicket kunna välja mellan 3 olika format och storlekar på bilden tyckte jag verkade väldigt praktiskt.
Nu blev det ju mest i kompaktkameror som det här nya formatet anammades men även några systemkameror kom för APS.
Jag köpte då en Minolta Vectis S100 och den kameran har jag fortfarande kvar om jag nu till äventyrs någon gång skulle få för mig att plåta analogt, men det kommer nog aldrig att hända *skrattar*.
Dock så höll jag mig till zoomobjektivet som medföljde och köpte inte fler objektiv till den
Digitalkameror var jag väldigt länge emot men gav mig till sist.
Jag älskar numera digitaltekniken och gillar också numera att ha kameran inställd på ”A” så att kameraprogrammet sköter allt.
Visserligen så kan man på den här lilla kameran i läge P göra en hel dela manuella inställningar, men det är en halv vetenskap.
Visserligen så
tar inte en kompaktkamera bilder ens i närheten av en systemkamera men
som sagt så plåtar jag inte så mycket numera och den där lilla
Powershoten tar bilder som jag är alldeles tillfreds med.
Någon karriär
som fotograf har jag däremot aldrig haft.
I 18:års åldern
jobbade jag under ett år som elev/assistent till en reklam och
modefotograf men insåg att jag nog i fortsättningen skulle hålla
mig kvar som glad och ivrig amatörfotograf och satsa på något
annat yrkesliv.Jag hade och har helt enkelt inte den konstnärliga blick som krävs för att för att bli en duktig yrkesfotograf.
Nåväl, det här
var lite om några dom kameror jag haft och mitt fotointresse.
Vid
pennan/tangentbordet,
baaartil
Jag o mina syskon är nog några av de mest filmade barnen då ;) Pappa har dille på att filma allt som händer, även nu när vi är vuxna.. Speciellt när vi sitter och äter.. Haha.. Vägrar äta när jag blir filmad :P
SvaraRaderaHej Lisa.
RaderaJo, jag var ju likadan som din pappa.
Filmade inte men plåtade oavbrutet och gör så fortfande när barnen hälsar på.
Blir samma för mig som med din pappa att det blir ofta när man sitter och äter *ler*